En ensam gatlykta lyser upp tomma rum som så länge fyllts av skrik och skratt och brevid de halvt raserade väggarna står monstret, redo att greppa tag om en ny vägg..

Den stora mintgröna byggnaden som alltid har stått där, alltid funnits, alltid.. Men inte mer.. Nu hörs inga skrik och skratt längre.. Nu finns den inte kvar.







Några dagar tog det.. Nu täcks spillrorna av det gammla huset i ett täcke av ren vit snö..
Nu börjar flytten..