Genom dina ögon..
Den heter alltså Genom dina ögon (The Host på originalspråg engelska) och är skriven av Stephenie Meyer, som ochså har skrivit de ofantligt omtykta Twilight-böckrna, som ni kan läsa mer om här.
Boken handlar om Melanie Stryder, eller snarare om Vandraren. Hon är en själ och har kommit från en planet långt bort ifrån jorden. Hennes ras har sedan länge tagit över andra planeter och "använt" invånarna som värdar (därav namnet The Host=värden) genom att bli inplanterande i nacken och ta över kroppen, och på så sätt förslavat hela mänskligheten till vad de anser är till det bättre.
Men då Vandraren, som har levt många olika liv på de andra övertagna planeterna, kommer till jorden får hon Melanies kropp som värd. Normalt sett skulle hon bara ta över kroppen helt och hållet, men Melanie vill inte låta henne, utan fortsätter att göra motstånd och blir som en andra personlighet i huvudet. Vandraren och Melanie kan alltså komunicera med varandra och delar tankar och känslor på ett till början inte så uppskattat sätt.
Melanies minnen av mannen hon älskar, Jared, och sin yngre bror Jamie får till sist Vandraren att ge sig ut efter dem, som lyckats hålla sig gömda från själarna. Minnena leder dem ut i öknen där de, innan de dör av hunger och törst, tas till fånga av en grupp rebeller som lyckats hålla sig gömda. Däribland Jared och Jamie.
Efter mycket om och men "accepteras" hon som en av alla andra och får själv arbeta och leva som de gör.
Men Melanies kropp och Vandraren, som får namnet Wanda, kommer inte riktigt överens och känslorna till de olika människorna, däribland Jared och Ian, är många och blandade och triangeldramat växer. Men det får inte ta överhand eftersom det finns fler problem att ta hand om, och kampen om överlevnad och att vara gömda från själarna är stor och farlig.
Jag har inte varit så super-engagerad av att läsa denna boken, speciellt inte i början då första tredjedelen av boken var rent av kass och väldigt förvirrande och lite tråkig. Men efter det blev den mycket bättre och från mitten av boken var den riktigt spännande emellanåt. Men sedan tappade man suget lite igen då Wanda börjar prata om att offra sig själv, men den är fortfarande spännande på vissa ställen, ibland även lite dyster och sorglig, och mycket blandade känslor, både omtyckta (från mig alltså) och inte..
Slutet var inte helt oförutsägbart, men heller inte riktigt vad man hade förväntat sig. Samtidigt hoppades man att det skulle sluta precis som det gjorde, att de skulle hitta just den lösningen..
Boken var dock defenitivt inte bättre än Twilihgt, men ändå inte helt fel att läsa:)